Uselt!

Ordet uselt kan beskriva många saker just nu. T.ex hur USELT man mår när man är gravid i vecka 9! Hur USELT det känns när man inte orkar ta itu med vardagliga saker för att man är gravi i vecka 9! Hur USEL hustru man känner sig när man efter klockan 20 aldrig orkar vara uppe och socialisera med sin make.(Exception idag, jag går på kaffe!) Och hur USELT är det inte med det här askmolnet som ställer till det för en massa folk. T.ex. brorsan som skulle med sin tjej till Spanien på en skön semester!
Nåväl...tur är det ju att jag faktiskt är i vecka 9 och att illamåendet väntas gå över ca. vecka 12! (Inga garantier naturligtvis).....Och tur är att våren är på G och man kan sysselsätta ungarna på ett lättare sätt när man kan vara ute utan att frysa ihjäl. Och tur är det att jag nu i vecka 9 fortfarande kan äta normalstora portioner utan att dö av sura uppstötningar!
Men, om jag mår lite bättre snart kan jag också putsa våra fönster. Gudarna ska veta att de är i stort behov av putsning! Våren är här!
Kram på er allihopa!

Ursäktad???

OK, min väninna Mia har mycket bättre argument att komma med än mig för att inte ha hunnit uppdatera bloggen.....Men, jag är faktiskt JÄTTESJUK. Hela tiden är jag jättesjuk. Och alla inhalationsmedeciner i världen tycks inte hjälpa!!! Och som vanligt när man inte mår bra så orkar man inte vara "fyndig" eller glad eller NÅT! Inte jag iallafall.
Nä...fortsätter jag att känna mig så här så ger jag nog upp denna blogg, jag menar folk tycker väl att man är en "whining baby" om man bara skriver om sina krämpor hela tiden.
MEN....vi hade faktiskt jätteskoj på Lek Vegas förra söndagen. Undrar om det var där vi fick veckans baciller?? En vecka senare och alla förutom Adrian är jättepissiga.
Inte fick jag fynda ifred på klädbytardagen i lördags eftersom jag tog med mig Adrian då han med krokodiltårar skrek MAAAAAMAAAA....
Nåväl...hoppas att veckan som kommer innehåller friskhet och goda provsvar från läkaren, då jag både röntgade lungorna och tog massa blodprover förra veckan.
Kram på er.
(Åhhhh neeeej, jag har totalt förträngt att det är PÅSK nästa vecka!)

Bloggliv som förvärras?

Helt otroligt vad flitig jag är på att blogga! NOT!!!
Anyway, här kommer en resumé på vad som försigår i mitt liv just nu: Fråga mig inte om vardagar...dom tycks bestå av ett virrvarr av hämta/lämna på dagis, handla, städa, fika och laga mat. Till det har Adrian själv lagt till: Bara mamma duger och pappa får inte hjälpa till! Just vad jag behövde. Så nu sover både A & A tillsammans med mamma (fråga inte om mamma sover)...Och P-F sover själv!! Helt rättvist, eller hur??
Helgen såg ut ungeför så här: Lördag kl. 13-16 - Kalas 1.....kl.17-20.30 Kalas 2 Söndag kl. 14-17.30 Kalas 3.
Jag ska nog inte gå in på några detaljer om Adrian sockerintag dessa 2 dagar och resultatet av detta...(använd fantasin!) Ni som känner Adrian vet säkert hur han reagerar på socker!!
Nu har som tur var vardagen tagit över, men jag tror att Adrian nu lider av kalasabstinens, och vill ABSOLUT inte klä på sig och gå till dagis. Vill BARA äta godis, tårta och diverse andra sötsaker. Vill bara att MAMMA ska göra saker med honom. Riktigt spännande att se hur helgen som kommer blir, då vi faktiskt bara ska gå på ETT kalas!
Igår somnade jag med barnen vid åtta, så nåt bloggande blev det ju inte. Hmmm, och nu måste jag nog föredra att ta en dusch. Ha re gött!

Kalasdag 3

Ja, vi kör det på repeat. Fixa tårta, vispa grädde, lägga upp muffins och brygga kaffe. Plocka fram dricka och glömma att ge barnen sina påsar. HA, HA...det kom jag faktiskt ihåg den här gången!
Kanske var det för att jag körde det som ett mantra igår innan jag somnade.
Trevligt hade vi ialla fall. Och till er alla vill jag tacka än en gång för alla fina presenter och för att ni förgyllde vår tillvaro och hjälpte till att äta upp alla sötsaker så att jag slipper att göra det själv. Fast till dom som känner sig manade så finns det både tårta och nybakade muffins kvar!
Hmmm, P-F sa precis att Adrian som vaknat och är ledsen tar sig på örat! Betyder det att jag ska stämpla på vårdcentralen imorgon igen??
Suck, precis som jag sett fram emot att börja nån sorts normal bebisvardag igen.. Nåväl, det KAN ju vara falsk alarm, you NEVER know, or do you??
Låt oss tjuvstarta veckan med att tänka positivt. Allt löser sig! Kram till er allihopa.

Kalasdag 2

Så här efter ännu en lyckad och trevlig kalasdag sitter jag och spånar framför datorn och försöker febrilt komma ihåg vad det var jag nu skulle göra för nytta på den (förutom at blogga förstås)... Jo, nu kom jag ihåg det!! Och sagt och gjort: Kära Miasson...jag har nu ändrat ansökningdatum till barnomsorgsplats för Alexia till Augusti, så nu hoppas jag att Emilia får börja i maj utan några som helst kompikationer!! Det gick bra att logga in på kommunens hemsida, det var bara det att man skulle logga in på rätt ställe också! Hmmm...
Så efter detta kan jag nu stryka ett MÅSTE ifrån min lista som bara existerar i mitt huvud och om den skulle finnas på ett dokument skulle den nog vara både oläslig och oförståelig (Madde, kan man säga så?).
Nu ska jag alltså sätta mig och relaxa, det betyder för mig att börja oroa mig för om jag har handlat tillräckligt med korv för imorgon och om jag åter kommer att glömma att ge barnen ballonger och godispåsar när de går! Pust...
Kram till er alla som njuter av en mysig lördagkäll.

Dagens åkomma

Hej bloggisar! Ja, inte kan man väl vara frisk mer än ett par dagar i sträck! Det vore ju trist, vad skulle man sysselsätta sig då med. Jag menar, hur uppfriskande är det inte att googla på åkommor för att sedan försöka ta på sig till ett apotek med två måttligt lyckliga individer, varav den ena ständigt hoppar av ståbrädan för att springa runt på egen hand....
Alltså.....dagen åkomma är (förutom lite hosta som började igår) : gegg i ena ögat. Som tur var fanns det receptfritt!!! Det är ju alltid något, fast hade det inte varit roligt med en liten runda till vårdcentralen, ja, vi börjar ju känna oss ganska hemmastadda där nu.
Nåja, allt detta + lite trotsålder och "I have made my day"!
Hoppas att ni andra sysselsätter er med skojigare saker. Fast jag håller med Muddiz..hennes åkomma är ju väldigt tydlig....kan vara jobbigt såvida inte Max factor har kommit på nån mirakel-kräm!

Virrmaja!

Är det nåt som händer när man på kort tid får två barn eller är det åldern som börjar ta ut sin rätt?
Vad gör man när ingenting hjälper en att komma ihåg saker man MÅSTE göra?
Och varför har man helt tappat förmågan att fokusera på andra saker än att på ett nödvändigt vis få ihop basala saker som mat, tvätt och ibland städ?
Många frågor och inga svar som duger.... Jag hoppas att det är nåt som går över, annars kanske man får någon diagnos och det vore ju inte så skoj. Vad skulle man säga då till eventuella kommande arbetsgivare? Jaaaa, förutom lite alzheimers så är jag väldigt kompetent och ordningsam! Kära bloggmammor, säg att ni lider av samma besvär så att jag inte känner mig så konstig.

Lite festlig kan man ju få vara ibland....

I lördags hade vi en liten familjefest för att hylla min man som nu fyllt 40...(jag tror dock att hans åsikt om det var att det nog inte var något som skulle hyllas utan snarare sörjas)...
Nåväl, arton vuxna och 8 ungar på våra 60 kvadrat är ju kanske inte att rekommendera, men det till trots och allt gick faktiskt över förväntningar. Allt detta kan man då säga inte direkt till minära utan jag vill tacka: Jörgen(bror), som i flera timmar plogat för att våra gäster ska kunna komma upp med sina bilar. Min underbare man, som med kort varsel fixat catering. Mamma, som stod ett bra tag och fifflade med förrätten. Och sist men inte minst alla familjemedlemmar som kom och hedrade oss med sin närvaro vädret till trots!
Kram på er alla.....

Hmmm......sista fysiklektionen var för si så där 25 år sen, men jag kan inte minnas något om legobitars resistens i kokande vatten. KOKA EJ legobitar! Om ni nu inte tänkt använda dom till något annat än att sätta ihop! De förlorar formen. Så, nu vet vi det! OK....nästa försök att försöka desinficera hemmet var att istället lägga legot i hett vatten med diskmedel. Det gick betydligt bättre än försök nr 1.
Det som nu är den stora frågan (som jag själv ställde mig efter att i flera timmar stått och diskat ALLA leksaker på detta vis) är: Varför stoppade jag helt enkelt inte in skiten i diskmaskinen????
GRRRR......och vad har man fått en hjärna till? Nåväl...nu är alla leksaker rena och jag hoppas att Alexia och Adrian får i sig lite mindre baskelusker och att smitthärdarna här hemma har minskat.
Städa är inte längre roligt.

Stammisar på olika sjukvårdsinrättningar

Hur många sjukhusbesök kan man orka med på en vecka??
Tur var det att jag av två kära vänner fick en helkroppsmassage OCH en heldag på stan med lyxlunch och massor med rundor i grymma inredningsbutiker. Tack!
För när jag kom hem på lördag e.m hade Alexia 40 graders feber och krupphosta. Denna fortsatte hela natten och dagen därpå lät det som hon inte ens kunde få någon luft! Ett snabbt beslut och jag åkte in med henne till Sachsska barnsjukhus på söder kl. 18.30. 5 timmar senare fick vi ta ett blodprov och 7 timmar senare kunde vi åka hem med prognosen öroninflammation och krupp. Alltså pencillin och luftrörsvidgande. Dagen efter skulle jag själv till läkaren kl.10,00 och när jag kom hem åkte P-F till jobbet för att i princip vända och åka hem igen då Alexia fortfarande inte fick nån luft och hostade och var allmänt slö. Alltså en runda till till Sachsska....som tur var slapp vi vänta eftersom vi var på "permission" d.v.s. som inlagda fast hemma!!! Nu fick hon andas in adrenalin och så fick hon kortison. NOW WE´RE TALKING!! Äntligen släppte det och hon andades något så när normalt igen. Och äntligen lite sömn på natten. Alla gick och lade sig kl.20....
Så nu ska jag försöka få ihop en trerätters(planering) till på lördag då hela vår familj ska komma på middag. Och försöka få ihop inbjudningar till Alexias kalas!
God natt

Är ni redo???

Då så alla mina kära bloggvänner/läsare. Jag slår på stort och följer en god bloggväns råd om att skapa en egen personlig (icke tillgänglig för alla)-blogg! Om ni som trodde att ni kände mig får någon smärre chock kan ju alltid sluta läsa....
Just idag är som de senaste veckorna en dag då det känns som nåt jagar mig och snart kommer ikapp. Och det är ju sant...mamma-ledigheten börjar nedräkningen och frågan om vad jag ska bli när jag blir stor poppar upp en så si så där 1000 gånger om dagen. Ett evigt surfande på olika sorters utbildningar och spanande på Arbetsförmedlingens hemsida verkar aldrig att ge några resultat. Hopplöst alltså!
Vi ska ju inte ens nämna multiångesten när tankarna ens snuddar vid arbetsproverna till Berghs reklamskola. Många år av dåligt självförtoende hjälper en inte direkt på traven vid dessa tillfällen...tankar om att inte vara tillräckligt talangfull eller kreativ blockar totalt. Ni som vid det här laget har börjat bli deprimerade bör sluta läsa då det förmodligen inte kommer att bli så mycket muntrare idag.
Alla sover...Husband har influensan sen i lördags, Adrian har feber och ont i magen(igen), och Alexia har diarré och gnäller om hon inte får sitta hela dagen i min famn. Paniken smyger sig på mig och raseriet får inte utlopp någonstans...
Jag borde åtminstone glädja mig åt att jag faktiskt lyckades sälja mitt babygym på blocket för 200 kr. Husband fnyser säkert åt mig..200 kr. i hans ögon är nog som inga kronor alls. Men jag tyckte i allafall att det var skönt att bli av med nåt då det känns trängre och trängre här hemma.
Och vad i "piiiip" håller de på med på stadsbyggnadskontoret i denna "piiip" kommunen det vete "piiip"!!! Våra planer på att få större känns väldigt avlägsna just nu...Buhuhu...