Virrmaja!

Är det nåt som händer när man på kort tid får två barn eller är det åldern som börjar ta ut sin rätt?
Vad gör man när ingenting hjälper en att komma ihåg saker man MÅSTE göra?
Och varför har man helt tappat förmågan att fokusera på andra saker än att på ett nödvändigt vis få ihop basala saker som mat, tvätt och ibland städ?
Många frågor och inga svar som duger.... Jag hoppas att det är nåt som går över, annars kanske man får någon diagnos och det vore ju inte så skoj. Vad skulle man säga då till eventuella kommande arbetsgivare? Jaaaa, förutom lite alzheimers så är jag väldigt kompetent och ordningsam! Kära bloggmammor, säg att ni lider av samma besvär så att jag inte känner mig så konstig.

Lite festlig kan man ju få vara ibland....

I lördags hade vi en liten familjefest för att hylla min man som nu fyllt 40...(jag tror dock att hans åsikt om det var att det nog inte var något som skulle hyllas utan snarare sörjas)...
Nåväl, arton vuxna och 8 ungar på våra 60 kvadrat är ju kanske inte att rekommendera, men det till trots och allt gick faktiskt över förväntningar. Allt detta kan man då säga inte direkt till minära utan jag vill tacka: Jörgen(bror), som i flera timmar plogat för att våra gäster ska kunna komma upp med sina bilar. Min underbare man, som med kort varsel fixat catering. Mamma, som stod ett bra tag och fifflade med förrätten. Och sist men inte minst alla familjemedlemmar som kom och hedrade oss med sin närvaro vädret till trots!
Kram på er alla.....

Hmmm......sista fysiklektionen var för si så där 25 år sen, men jag kan inte minnas något om legobitars resistens i kokande vatten. KOKA EJ legobitar! Om ni nu inte tänkt använda dom till något annat än att sätta ihop! De förlorar formen. Så, nu vet vi det! OK....nästa försök att försöka desinficera hemmet var att istället lägga legot i hett vatten med diskmedel. Det gick betydligt bättre än försök nr 1.
Det som nu är den stora frågan (som jag själv ställde mig efter att i flera timmar stått och diskat ALLA leksaker på detta vis) är: Varför stoppade jag helt enkelt inte in skiten i diskmaskinen????
GRRRR......och vad har man fått en hjärna till? Nåväl...nu är alla leksaker rena och jag hoppas att Alexia och Adrian får i sig lite mindre baskelusker och att smitthärdarna här hemma har minskat.
Städa är inte längre roligt.

Stammisar på olika sjukvårdsinrättningar

Hur många sjukhusbesök kan man orka med på en vecka??
Tur var det att jag av två kära vänner fick en helkroppsmassage OCH en heldag på stan med lyxlunch och massor med rundor i grymma inredningsbutiker. Tack!
För när jag kom hem på lördag e.m hade Alexia 40 graders feber och krupphosta. Denna fortsatte hela natten och dagen därpå lät det som hon inte ens kunde få någon luft! Ett snabbt beslut och jag åkte in med henne till Sachsska barnsjukhus på söder kl. 18.30. 5 timmar senare fick vi ta ett blodprov och 7 timmar senare kunde vi åka hem med prognosen öroninflammation och krupp. Alltså pencillin och luftrörsvidgande. Dagen efter skulle jag själv till läkaren kl.10,00 och när jag kom hem åkte P-F till jobbet för att i princip vända och åka hem igen då Alexia fortfarande inte fick nån luft och hostade och var allmänt slö. Alltså en runda till till Sachsska....som tur var slapp vi vänta eftersom vi var på "permission" d.v.s. som inlagda fast hemma!!! Nu fick hon andas in adrenalin och så fick hon kortison. NOW WE´RE TALKING!! Äntligen släppte det och hon andades något så när normalt igen. Och äntligen lite sömn på natten. Alla gick och lade sig kl.20....
Så nu ska jag försöka få ihop en trerätters(planering) till på lördag då hela vår familj ska komma på middag. Och försöka få ihop inbjudningar till Alexias kalas!
God natt

Är ni redo???

Då så alla mina kära bloggvänner/läsare. Jag slår på stort och följer en god bloggväns råd om att skapa en egen personlig (icke tillgänglig för alla)-blogg! Om ni som trodde att ni kände mig får någon smärre chock kan ju alltid sluta läsa....
Just idag är som de senaste veckorna en dag då det känns som nåt jagar mig och snart kommer ikapp. Och det är ju sant...mamma-ledigheten börjar nedräkningen och frågan om vad jag ska bli när jag blir stor poppar upp en så si så där 1000 gånger om dagen. Ett evigt surfande på olika sorters utbildningar och spanande på Arbetsförmedlingens hemsida verkar aldrig att ge några resultat. Hopplöst alltså!
Vi ska ju inte ens nämna multiångesten när tankarna ens snuddar vid arbetsproverna till Berghs reklamskola. Många år av dåligt självförtoende hjälper en inte direkt på traven vid dessa tillfällen...tankar om att inte vara tillräckligt talangfull eller kreativ blockar totalt. Ni som vid det här laget har börjat bli deprimerade bör sluta läsa då det förmodligen inte kommer att bli så mycket muntrare idag.
Alla sover...Husband har influensan sen i lördags, Adrian har feber och ont i magen(igen), och Alexia har diarré och gnäller om hon inte får sitta hela dagen i min famn. Paniken smyger sig på mig och raseriet får inte utlopp någonstans...
Jag borde åtminstone glädja mig åt att jag faktiskt lyckades sälja mitt babygym på blocket för 200 kr. Husband fnyser säkert åt mig..200 kr. i hans ögon är nog som inga kronor alls. Men jag tyckte i allafall att det var skönt att bli av med nåt då det känns trängre och trängre här hemma.
Och vad i "piiiip" håller de på med på stadsbyggnadskontoret i denna "piiip" kommunen det vete "piiip"!!! Våra planer på att få större känns väldigt avlägsna just nu...Buhuhu...